Något som jag faktiskt inte skrivit om på bloggen är min volontärresa till Namibia. Jag tror jag har berättat i ett inlägg för jäääätte länge sen, att jag verkligen ville åka dit, men jag har inte berättat att jag nu faktiskt ska dit!
I början av november åkte jag till Malin i Göteborg för att vara med på ett informationsmöte hos GoXplore (går att läsa om i tidigare inlägg – volontärmöte). Där träffade jag Marcus som ledde föreläsningen och berättade om sina upplevelser och om projekten. Efteråt pratade jag med honom om mina planer och han kom med förslag och idéer.
Senare i november när alla skolans treor åkte till SACO mässan i Stockholm fanns även GoXplore där och höll en föreläsning och jag sprang på Marcus igen. Efter en kort stunds prat och funderingar räckte Marcus mig telefonen och innan jag visste ordet av så hade jag bokat resan.
Anledningen till att jag inte skrev något om det då, eller knappt berättade om det (även att jag hade velat skrika ut det över hela världen) var för att man inte har en säker plats förrän man betalat den första avgiften på x antal kronor. Och när jag väl hade fått bekräftelse på min betalning och min plats var säkrad blev det aldrig av att jag skrev något om det.
Men nu, nu när allt närmar sig, och när jag steg för steg inser att det faktiskt är verklighet, att det är på riktigt, kände jag att det är dags att berätta om det!
Först och främst kan jag berätta om projektet. Det heter Noah´s Ark och ligger i Namibia. Mitt ute på den afrikanska savannen finns den familjeägda gården, ett rehabiliteringscenter för överblivna, föräldralösa , skadade och oönskade djur. Det kan handla om allt från geparder, lejon, giraffer, babianer och små antiloper. Sedan vilka djur man får chans att jobba med beror helt på vad som händer under tiden jag är där.
Vill ni veta mer om projektet kan ni läsa på GoXplores hemsida: Noah´s Ark
Nu i helgen har till och med flygbiljetterna bokats. HERREGUD. Släng mig i väggen – är detta på riktigt? Ska jag verkligen åka? Lilla jag, åka ensam till Afrika, till Namibia? Och det är inte ens ett år till dess. Hur förväntansfull, glad, taggad och hur mycket jag längtar, det går inte att beskriva!!!
Håller även på att ordna med visum, bokningsformulär, pass och betyg. Trots allt känns det så overkligt. Jag tror inte jag kommer fatta att det är på riktigt förrän det verkligen närmar sig…
Här ser ni min flygning dit. Mellanlandning i London och Johannesburg, Sydafrika.
Känns lite läskigt att min allra första ensamma flygning blir till Afrika med två mellanlandningar. Men det fixar jag! 