Studenten

Fredag den 13 juni 2014

När man väl nått den här dagen kan man faktiskt inte förstå att det är på riktigt. Att det verkligen är det absolut sista jag gör på den här skolan, med den här klassen, med alla de här människorna i Norrköping.

Morgonen började med att gå upp, fixa hår, smink och smita bort till skolan för fotografering. Efter både fotografering med klass och enskilt träffades klassen för champangefrukost och gick sedan tillbaka till skolan för en gruppfotografering med alla avgångsklasser. Efteråt blev det frukost och buss till kyrkan där det var lite ceremonier, folk som uppträdde och utdelning av stipendier.

Tillbaka på skolan igen så hade vi vår sista tid med mentorerna (men även Jimmy och Lisa var med) där vi skrev i mössorna, gjorde klart våra klassböcker, fick rosor av mentorerna och jag visade även en film jag gjort till min klass. Den här sista timmen var otroligt jobbig känslomässig. Jag började böla direkt när jag satte igång filmen och kunde inte sluta på långa vägar efteråt. När alla andra också grät kunde man ju inte annat än att fortsätta gråta. Himla tungt. Och jag vill tacka vattenfast mascara, herregud vad jag är glad att jag hade det.

När det tillslut blev dags för avskedsskål i Herjedalen, lyckades vi torka tårarna och tagga till för vårt utspring! Jag är galet stolt över vårt utspring faktiskt. Istället för att bara stå o hoppa hade vi gjort en dans till låten ”The Bad Touch”, som hela klassen dansade till! Och ja, lite små fel blev det, men vem bry sig! Blev himla bra ändå!

När alla klasserna samlats så sjöng vi Studentsången (även om typ inga studenter kunde sista versen, hehe) och sen var det bara att ge sig ut i smeten och hitta familjen. Herregud vad grejer dem hängde på mig! Och fina calmiusarna som till och med gjort en skylt!

Efter att ha kramats och pratat med en massa människor, bar det av mot flaket. Och att åka flak är nog det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Där hade jag hela min underbar klass, alla överlyckliga och glada, skrek och tjoade till den bästa musiken. Alltså det finns nog inget bättre. Vill så gärna tillbaka till just den där stunden. Och såklart så går tiden fort när man har roligt och 1,5 h på flaket försvann för fort. Tror vi alla hade kunnat åka så mycket längre.

Efter flaket tog vi en gruppbild med klassen. Och det var även nu dags att säga hejdå till alla. Alla som inte skulle med ut på kvällen förstås. Vissa kanske jag aldrig mer träffar, vem vet. Och när den tanken slog mig började jag ju självklart gråta igen. Och sluta gråta kunde jag inte göra förrän vi satt i bilen på väg mot hotellet, efter att ha sagt hejdå till Hanna och Helene, och Eli och elevhemmet, och hela himmelstalundsgymnasiet.

På hotellrummet höll jag på o somna av utmattning, men upp o iväg för mat på O’learys. På väg dit klättrade Max och jag upp på en hög bänk som jag så länge har velat klättra upp på haha! Och ja det funkade med studentklänning utan att den gick sönder 😉

På O’learys träffade vi Emma och hennes familj som redan ätit. Medan vi åt hör jag sedan Emma ropa på mig och då har hennes morbror beställt in två shots ”för studenterna måste ju shota”. Så himla rolig!

När Emmas familj drog kom Emma till oss, sen kom även Linda och vi gick bort till hotellrummet dit även massa andra kom på lite förfest innan vi drog ner till max för att äta. Vid max sade vi hejdå till några av mina närmsta norrköpingsvänner och det skar i hjärtat kan jag säga, så självklart började jag gråta igen, haha. Känslomässig dag…

Kvällen var i övrigt ganska lugn och vi gick runt på några barer innan Lousie pappa skjutsade ner mig till hotellet vid två. Och då var jag lagom trött efter två veckors festande…  Stupade rakt i säng.

 

Champangefrukost 

Kyrkan

Sista mentorstiden

Avslutningsskål

Allt folk som väntar på sina studenter

Vårt utspring

Dags för flak! 

Den höga bänken påväg mot O’learys

Emmas familj på O’learysShot!

Den mest perfekta dagen i mitt liv, trots gråt och sorg. Skulle göra vad som helst för att få uppleva den igen.

Åh vill nästan börja gråta bara jag kollar på alla bilder. Saknar alla så himla mycket redan. Hur ska jag klara mig? 🙁

Tack H11C/ Helvac för en perfekt student!