Allt mellan himmel o jord
Hela lördagen spenderade vi med att konka möbler. Hela söndagen spenderade vi med att städa lägenheten. Och hela förmiddagen idag spenderade vi med att städa. Men äntligen är det färdigt och imorgon lämnar vi ifrån oss våra nycklar.
Nu räknar vi ner dem sista dagarna, på torsdag smäller det!
Idag är det torsdag och vi är mitt uppe i flyttpackningen. Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Känns riktigt tråkigt att lämna vår fantastiska lägenhet men vi har ju så mycket annat kul att längta till!
Var på kick off med jobbet den 6/10 och precis utanför lyckas jag trampa snett nerför en trottoarkant som var dold med löv och stukade foten ordentligt! Tack och lov så kan jag gå bra nu, till och med att dansa poledance har gått bra. Men kan fortfarande inte sitta i vissa ställningar med foten och att gå i klackar är inte att tänka på. Har aldrig stukat foten så ordentligt innan men självklart skulle jag ju göra det innan resan… Tur man jobbar på djursjukhus så kunde röntga foten – hade inga sprickor eller annat dumt iaf!
Har även haft mina kollegor över på fest, haft utflyttningsfest och nu senaste helgen var kompisgänget från gamla klassen och hälsade på. Med andra ord har det varit fullt upp.
Hade min sista poledanceträning i tisdags. Känns jätte tråkigt att inte kunna gå på alla workshops som är nu i höst/vinter och att inte kunna gå på fortsättningskursen. Ska börja igen när jag kommer hem igen för det är så himla roligt!
Igår var jag med Julia på Internationella matmarknaden och åt lunch. För mig blev det en GIGANTISK pulled pork burgare.
Idag är det bara en vecka kvar tills vi åker. Nästa torsdag kl 7 går tåget mot Köpenhamn och sedan vidare mot Vietnam!
Min fot dagen efter
För två veckor sedan fick jag säga hejdå till min bästa vän.
Jag har dragit mig för att skriva detta inlägg, för på något vis känns det som att det verkligen är sant om jag skriver om det…
Jag saknar honom så det gör ont. Det är så tomt att komma hem och inte ha min favorit som möter mig överlycklig i hallen, eller som kryper upp i knät när jag sätter mig på golvet. Att aldrig mer få höra honom tigga vid matbordet, sjunga till ”ja må h*n leva” eller rulla runt i gräset. Att aldrig mer få se honom anfalla vattenstrålar, kasta i sig glass, busa med täcket som en katt, jaga den röda pricken, busa med flyttkartonger eller kasta tärningar. Aldrig mer få se lyckan i hans ögon då han får öppna paket, sitta med vid matbordet eller bara få vara i famnen. Att aldrig mer få gå och lägga sig med honom i sängen eller liggandes nedanför, aldrig mer få vakna, öppna dörren och att han ligger där och väntar på mig.
Diesel har varit en speciell, unik och fantastisk hund på så många sätt och vis och jag är så glad och tacksam över att ha fått ha honom som min hund. Min allra första egna hund. Han hade inte kunnat vara bättre på något sätt.
Jag älskar dig Diesel, världens bästa och finaste hund.
Igår åkte jag runt med mamma o pappa på Ölands skördefest. I vanliga fall brukar vi åka ut på konstnatten men i år tog vi en tur på dagen istället. Vi åkte först till Vertlinge där vi mötte upp Camilla, Ted och Kid. Vi såg löktavlan, gick i majslabyrinten, åt grillad korv o majskolv och köpte massa billiga grönsaker.
Sen åkte jag, mamma o pappa vidare till Eriksöre bygata och köpte brända mandlar, årets tomte och klappade katten Sören.
Jag åkte sedan hem och började förbereda inför kvällen. Då kom både min och Johans familj över på middag. Vi bjöd på tapas och blåbärspaj!
Idag åkte jag och Johan till Mönsterås och hälsade på Farmor och Börje. Det blev en trevlig fika och sedan en tur med bilen förbi torpet och Oknö!
