17 mars
Jag och Jillan var lediga tillsammans! Egentligen skulle hennes familj ha varit här nu men tyvärr valde dem att avboka dagen innan dem skulle komma hit pga corona viruset. Fullt förståeligt dock.
Det enda positiva med det hela var att vi nu fick en dag tillsammans! Vi tog färjan över till Hamilton för att sen gå till Bermuda Triangle Museum (eller BUEI som det också heter, Bermuda Underwater Exploration Institute). Efter mötet Dolphin Quest på morgonen, där dem berättade att museet stängt, så kände vi att det är lika bra vi tar det nu innan det stängs det med på grund av corona.
Vi kom dit och det första vi ser på dörren är detta…
Kortfattat så står det att dem har stängt, från och med den 17 mars (vilket var den dagen som vi var där!!), riktig otur…
Men, sen kom turen i oturen. När vi står där och är ledsna över att vi missade vår chans så kommer det en kvinna och ska gå in. Hon frågar oss vart vi kommer ifrån, hur länge vi är här etc och vi berättar att vi är praktikanter vid Dolphin Quest. Då frågar hon om vi skulle vilja vara volontärer för dagen, utan att riktigt förstå vad det innebar så tackade vi ja. Då säger hon att det är hon som är Tara, alltså CEO för företaget, och vi får följa med henne in.
Vi fick alltså möjlighet att se en av våningarna på museet, den vi mest ville se, Bermuda Triangeln. Mycket var nedsläckt och avstängt men vi brydde oss inte ett dugg, vi var bara så glada och tacksamma över att ens överhuvudtaget få komma in och se detta! Dem startade och tände till och med upp lite grejer för vår skull. Vi gick runt och lös med ficklampor, lärde oss allt om triangeln och tittade på grejer dem dragit upp från vrak. Så himla tacksamma för att vi fick gå in och titta!
Efter museet gick vi till mataffären och storhandlade allt vi kunde tänkas behöva för att klara 2 veckor. Pasta, konserver, ägg, burkar med sås, frysta grönsaker, köttfärs, ja massa. Jag handlade för 800 kr och det är det mesta jag någonsin handlat för vid ett tillfälle sen jag kom hit.
På väg till färjan ville Jillian in i en butik för att köpa en souvenir, men dem hade stängt…
Tillbaka i Dockyard gick vi runt i butikerna där istället. Island outfitters hade öppet och vi hade aldrig varit där innan så vi passade på. Jätte mycket fina kläder och souvenir. Pratade lite med ägaren som var hur gullig som helst, erbjöd oss hjälp om vi behövde något, då hon förstår att det kan vara svårt när man inte är här ifrån. Frågade henne också om hon skulle stänga butiken snart som i Hamilton, men hon hade inga planer på det och hade inte hört något om att de andra butikerna i Dockyard skulle stänga. Så vi valde att vänta med souvenir till en annan dag.
Vi kollade även in en till butik och sedan hade vi 5 min kvar innan Rum Cake Factory stängde så passade på att smita in där (vilket inte riktigt blev att smita in då vi fastnade i 35 min haha). Aldrig testat rumcakes innan men vi fick provsmaka 7 olika sorter, traditional, chocolate, rum swizzle, rum and ginger, fruit cake, coffee och coconut. Dem smakade verkligen rom! Fruit cake och coffee var verkligen inget för mig. Coconut smakade precis som pina colada i kakform, men godaste var chokladen och den traditionella. 4,5 procent alkohol är det i dem så man kan absolut bli full om man äter mycket haha. Dyra är dem också, helt sjukt. 25 dollar för en inte så jätte stor kaka.
Där vi provade rumcakes var det även massa glasfigurer, så när vi smakat alla kakor började nästa person att visa oss alla olika glasfigurer. Även här var ägarna jätte gulliga och berättade en massa historier, om företaget, om dockyard och om alla personer dem känner på Dolphin Quest. Det är verkligen som ett litet samhälle där alla känner alla. Vi fick en rum swizzle kaka att ta med till Dolphin Quest då den hade utgångsdatum i april och dem troligtvis ändå inte skulle få några fler turister. Vi fick även deras nummer om vi någonsin skulle behöva hjälp med att till exempel handla eller vad om helst. Folk här är verkligen helt otroligt hjälpsamma, och det värmer mitt hjärta!