Precis som i alla andra länder så ändras situationen här också väldigt snabbt.
Den 18 mars gick Bermudas myndigheter ut med att det fanns två fall av covid-19 på ön. Vid 21 på kvällen sen satt vi och lyssnade på en presskonferens där dem berättade mer om de 2 smittade och alla åtgärder som tas vid. Bland annats ställdes alla bussar och färjor in omedelbart. Efter fredag, natten mot lördag (20 mars) så får inga fler flyg landa här. Med andra ord så stängs gränsen. Allt detta i åtminstone 2 veckor (till 6:e april). Vilket innebar för oss att vi antingen stannar och fortsätter praktiken, med risk om att bli fast om stängningen av ön förlängs, eller att vi åker hem innan fredagen.
I och med att det är lördag idag så förstår ni nog att jag har stannat. Jag har pratat mycket med alla hemma, möten på Dolphin Quest och med de andra praktikanterna. Jag och Phoebe var dock eniga, vi stannar. Båda flyger till England med samma rutt och bolag, bara olika dagar, så skiter det sig så gör det det för oss båda. Jag frågade mig själv om jag vill åka hem imorgon (fredagen) och svaret var ganska enkelt, nej det vill jag inte. Jag är inte redo att avbryta praktiken. Sen vill jag ju inte heller bli fast, men det finns inte så mycket att göra åt den saken! Och det är ca 7 veckor kvar så mycket hinner ändras.
Jillian var väldigt velig men bestämde sig tillslut för att stanna. Men igår (fredag) på morgonen så ångrade hon sig, bokade ett flyg och åkte samtidigt som Emily till flygplatsen. Det blev ett väldigt känslosamt hejdå med alla tränarna (såklart med 1-2 m avstånd från varandra och luftkramar). Vi praktikanter struntade dock i ”reglerna” för stunden och kramade varandra hejdå ordentligt.
Så nu är det bara jag och Phoebe kvar på hostlet och det känns väldigt tomt. Emily och Jillian lämnade massa mat till oss (stackars Jillian hade köpt massa mat för att klara sig 2 veckor för ca 130 usd…) så vi har verkligen så vi klarar oss.
På Dolphin Quest har också hårda åtgärder vidtagits, speciellt något som kallas ”social distancing”.
⁃ Vi måste hålla minst 1-2 m avstånd från en annan person
⁃ vi får bara vara max 2 pers i lunchrummet samtidigt eller helst äta utomhus (nu när det ändå är stängt för besökare), och då måste vi sitta på olika bänkar
⁃ Bara en person får röra ”pennorna” vi skriver med så varje dag får vi välja vem som ska sköta det för dagen
⁃ Alla möten hålls utomhus så vi kan hålla avstånd till varandra
⁃ Alla dörrar hålls öppna så vi kan minimera allt vi behöver röra
⁃ Vi har tagit egna bestick och tallrikar för att inte behöva dela
Från och med måndag börjar vi också ett nytt schema där vi är indelade i olika team. Jag och Phoebe tillhör samma team eftersom vi bor tillsammans. I det stora hela handlar det om att varje team kommer jobba tillsammans och vara lediga tillsammans och de olika teamen kommer aldrig att träffas. Om någon i ett team blir sjuk, då finns det ändå ett friskt team som kan jobba. Så mitt team börjar med att vara lediga 4 dagar, sedan jobba 3, lediga 3, jobba 4 etc. Just nu har vi schema på de här sättet i 3 veckor, men man vet ju aldrig om det kommer förlängas. Kommer bli konstigt att aldrig se de andra tränarna och konstigt att ha 4 dagar i rad ledigt. Det finns ju inte så mycket för oss att göra, vi är ganska låsta utan bussar och färjor…
Det är dock jätte bra att Bermudas myndigheter tar det här på allvar och jag känner mig inte alls orolig. Trots att Bermuda bara har två fall så tog dem direkt vid med ordentliga åtgärder. I England där det är mycket värre är folk fortfarande ute på barer och festar, Sverige är väl kanske inte mycket bättre? Jag känner mig säker här bakom murarna av museet och runt människor som tar det väldigt seriöst. Vem vet, vi kanske inte ens får fler fall här?
Hur som helst är jag ganska låst här i åtminstone 2 veckor, sen får vi se!
