Idag har vi varit hos fåglarna och gjort hälsokontroll. Skulle egentligen gjort det för länge sedan (typ ettan?) men aldrig hunnit.
Min halva skulle fixa de små vävarfåglarna och de bitiga nymfparakiterna. Jag valde att gå till småfåglarna för jag kände att de nog skulle va lättare. (Har insett att jag nog har lite skräck för fåglar ändå). Men när jag väl höll i en liten fågel som inte gjorde annat än att gnaga på mina fingrar, så klarade jag inte av det. Jag kunde verkligen inte hålla i dem. Så fort den minsta lilla nöp mig (även om det inte gjorde ont), ryckte jag till och släppte greppet om fågeln. Och vad är jag för djurvårdare som inte ens kan hålla i en söt liten fågel? Blev väldigt besviken på mig själv. Trodde aldrig att jag skulle tycka det var så jobbigt att hålla i en fågel. Fånga in dem – inga problem. Men att hålla i dem gick inte (och nu låter jag jätte fjantig, jag vet)
Men efter om och men så gick jag till nymfparakiterna där jag tvingade mig själv till att ta ett par handskar, fånga en fågel och undersöka den.
Första fågeln var läskigt (speciellt när den väste och högg åt mig då jag skulle ta upp den igen efter vägning) men när jag väl kom in i det hela så gick det super bra! Jag överträffade mina egna förväntningar och lyckades till och med bli stolt över mig själv!
Fågel efter fågel gjorde jag undersökning på utan minsta problem, trots att dem bet och drog i handskarna (och man kände betten igenom).
Så idag har jag väl tagit mig ett stort kliv i rätt riktning!
